Josefin Crafoord hade som vanligt stressat till jobbet. Men där fanns inte en levande själ. Avtryck av en blodig handflata syntes på studiobordet. En dörr slog igen samtidigt som Josefins telefon ringde. Hon tryckte på telefonen och sa: "Det är fixat nu."
"Vem är det här? Vart är är alla?" sa hon med svag röst.
I luren hördes Jakobs röst svarandes "- Vadå vem är det? Det är ju jag! Vad är det som är fixat?"
Samtalet bryts och Jakobs röst försvinner. Josefin lägger ner telefonen och utan att tänka sig för lägger hon handen i blodavtrycket. Plötsligt hörs en röst:
"Jag vet vad du har gjort". Josefin vände sig långsamt om och svarade:
"Vad gör DU här?"
Hon fortsatte: "Jag har haft lus-sanering hemma hela helgen och så dyker du upp som grädde på moset!"
Paul skulle inte klara av sanningen, så hon bestämmer sig för att ljuga: "Jag har ingen aning. Men jag misstänker att Kjell är inblandad på något sätt, han stod nämligen här med en blodig kniv i handen när jag kom in imorse .". Plötsligt spelas ett underligt meddelande upp i studion och Josefin låtsas vara lika förvånad som sin kollega:
Mannen kom emot henne, tog tag runt hennes handled och tryckte till. Josefin blev tårögd av smärta och pep: "Kjell, sluta".
"Josefin, jag är redaktören, jag arbetar här. Jag ser och hör allt. Glöm aldrig det."
"Josefin, jag älskar dig fortfarande. Allt är förlåtet. Nu finns bara du och jag. Ingen annan". Det var ingen tvekan om att det var Kjells röst som läste upp meddelandet.
Josefin tittade bort och sa: "Förlåt". Kjell fortsatte: "Vill du att jag ska hålla mig undan dig och den här blodpölen så är det bäst att du gör som jag säger."
" God morgon!" Pauls glada stämma avbryter Kjell och Josefin drar en lättnadens suck. Kjell släpper Josefin och rusar ut ur studion. Hans snabba fotsteg ekar längs korridoren. Josefin och Paul stirrar förvånat efter honom.
van vid Kjell jargong. Plötsligt blev det mörkt och tunnelbanan stannade med ett ryck, Josefin kastades in i väggen. Det är något lurt på gång kände Josefin.
Josefin skyndar sig att täcka för det blodiga avtrycket, men hinner inte så Paul får syn på blodet. "Vad tusan är det som har hänt?" utbrister han med gäll röst. Josefine funderar snabbt på om hon ska berätta sanningen för Paul eller om det är bättre att dra en snabb lögn.
Josefin reste sig och sprang ut. I hissen mötte hon Adam & Gry. Han sprang förbi dem och ut på Gjörvellsgatan. Nu var det bråttom. .
Regnet piskade Josefin i ánsiktet när hon sprang mot tunnelbana. I samma stund som Josefin stämplade sin remsa för sin resa mötte Paul Gry & Adam utanför The Voice studion. Paul ställde sig i dörrkarmen så att de två konkurrenterna inte skulle se hur det såg ut inne i studion och kunna ställa frågor han omöjligt kunde besvara.
På tunnelbanan gick Josefins tankar vilt. Vad vill Kjell egentligen? Jag behöver ett pass. När hittar de kniven? Vem är tillräckligt lik mig?
Inne i studion har Paul serverat kaffe till Gry & Adam. De samtalar om allt och inget för att abrupts avbrytas av Kjell som kommer rusande. Vart är hon?" Kjell stirrar på de tre radioprofilerna. Gry frågar vem han menar. "YOU-ARE-SO-FINE" gastar Kjell. "Josefin" inflikar Paul som vid detta lag är van vid Kjells humor.
van vid Kjells jrgong. Plötsligt blev det mörkt och tunnelbanan stannade med ett ryck, Josefin kastades in i väggen Det är något lurt på gång kände Josefin
Josefin försöker se sig om i mörket, när någon tar tag i henne.
Chockad vänder hon sig om och kan urskilja en kvinna. Kvinnan sticker något i handen på Josefin och försvinner snabbt därifrån.
Lamporna tänds och plötsligt öppnas dörrarna och in kommer
Jacob är det du? Viskar hon.
Personen som kommer in genom dörrarna stirrar på Josefin, "Nej inte fan e jag jakob. Du vet mycket väl vem jag är!"
Vad Faan är det frågan om tänker Josefin! Tankarna rusar i huvudet på henne...dom spelar mig ett spratt nu..men hon känner sig rädd och förvirrad
Trodde du att jag skulle glömma hur du förnedrade mig i direktsändning? väser den okända gestalten i mörkret. - Är det du, Linda Bengtzing?
Josefin hör sin röst eka i det kvava utrymmet. Paniken får den att låta gäll och sprucken. - Knappast, säger gestalten.
känner du inte igen mig?" om hon ändå kunde veta vem det var. Minnet svek henne.
I studion pågår en debatt mellan Paul, Gry & Adam om vinnarna av körslaget. Ola Svensson, anklagad för fusk. Borde han ha diskats eller är han en värdig vinnare? Debatten är härsk.
Mitt i all röra i tunnelbanan så ringer mobilen, Josefin svarar nervöst.
Josefin tittar upp på personen framför sig och kan verkligen inte placera var hon har sett denne förut. "Vem är du" hör hon sig själv fråga.
Medans Josefin tittar på den mystiska personen framför sig hör hon någon säga något i telefonen. I all panik har hon svårt att första vad mannen i telefonen verkligen vill, efter ett tag förstår hon att mannen talar norska
Den mystiska personen framför Josefin rycker tag i hennes arm och sliter ut henne ur tunnelbanan.
Personen framför Josefin tar ifrån henne telefonen och säger tyst "jag är inte glad. Du vet varför. Jag vill ha en förklaring"
Josefin försöker slå sig fri.
Adam och Gry håller en enad front mot Paul. Jo, visst vann rätt kör. Svenska folket har röstat. Fusk eller ej, det var den typen av kör som människorna hemma gillade. Paul håller inte med.
Samtidigt vill jingelmannen meddela något i studion
Kjell dyker upp bakom jingelmannen. "Vart är hoooooooooooooooon" brölar han för alla som vill höra på. Jingelmannen vänder sig om, "vem?". Innan Kjell hinner svarar sunger Gry "YOU-ARE-SO-FINE". Jingelmannen tittar förvånat på henne, tackar och lyfter på sin keps i en sann mansanda till Grys stora förtjusning.
mansanda till Grys stora förtjusning
"herregud" Adam ställer sig upp. "Nog dags för oss att gå, ni tycks ha saker att göra och det har även vi." Han fattar tag i kaffekopparna ochh ställer ner dem i diskohn, med en nick mot jingelmannen fattar han tag i Gry. Just när de når för trappen utbrister Adam plötsligt "OLA SVENSSON ÄR KUNG. DEAL WITH IT". Och med det försvinner de ner.
DEAL WITH IT". Och med det försvinner de ner.
Josefin slåss mot den konstiga personen. Varenda person hon mött går igenom hennes tankar, ingen tycks vara personen som nu står framför henne och krävern en förklaring. Hon upphör med att försöak slå sig fri.
Plötsligt börjar personen prata norska, det är FREDRIK SKAVLAN.
Skavlan släpper henne och försvinner
"Vad vill du?!" Skriker Josefin
Fly förbannad stampar Josefin mot rulltrapporna. Hon tittar på sin klänning som hon torkar bort blodet på. Plötsligt minns hon Kjells kärleksförklaring, blodet i studion, Pauls ifrågasättande och det hastiga mötet med Gry & Adam i hissen. Tankarna börjar snurra och hon känner ett illamående komma
Josefin hör hur någon ropar hennes namn
"Josefin, kom hit!"
Josefin vänder sig om och ser, till sin stora glädje, ett bekant och vänligt ansikte
Hon känner hur skräcken sprider sig i hela kroppen. Ett par bruna ögon stirrade djupt in i hennes. Hon hade tagit fel på person.
Josefin tittar sig omkring och låter blicken möta alla människor i hennes närhet. "Vad vill du mig?" ropar hon högt, och alla människor stirrar undrande på henne
"Vill du ha en autograf har jag inte tid"
"Nu är det såhär att jag vet din och Kjells lilla hemlighet ..."
På redaktionen undrade man vart Jakob höll hus.
"Jag gillar korv", sa kjell
"Nästan lika mycket som jag gillar Josefin" till lade han tyst
Paul suckar högt. "Allvarligt talat. Var fan är alla? Och vem har blött som en gris i min studio?"
"Och Korv?! Blä" stönar Paul
Då kommer Jakob springandes in i studion och säger "nån som sa korv ?"
"Jakob?! Var har du varit" utbrister Paul
"Lite här och lite där. Vad var det där om korv? Ni vet alla att jag är en sucker för korv. Om jag kunde skulle jag konvertera till korv." Jakob ser plötsligt blodet, "va faa...Vad är det där?!"
Paul vänder sig genast mot Kjell
"Men vafan Kjell, har du mens IGEN?!" suckar Paul uppgivet.
Jakob tittar på sina kollegor, "Kom igen nu gubbar. Vad är det här? Vart är Josefin? Nog för att hon alltid är sen, men klockan är för fan snart lunch.". Han fortsätter "Vem körde programmet imorse? Jag försov mig förresten, ledsen för det Paul"
I samma stund som grabbarna i studion diskuterar blodbad och korv håller en äldre kvinna på att kliva på en buss. Hon frågar chauffören om den tar henne dit hon vill. Busschauffören hälsar att damen nog ska komma rätt. Med handväskan hårt i famnen slår sig damen ned i ett säte.
En man minst lika gammal som damen sitter på sätet bredvid. Han nickar mot henne och säger "vacker dag att åka buss på"
Vad han inte vet är att damen är på väg till samma möte som han. Deras vägar ska korsas inom en väldigt snar framtid
Damen nickar tillbaka mot mannen "mjo, visst är det en vacker dag." hon rättar till sitt grepp om väskan och tillägger " Personligen skulle jag föredra att ta en promenad, men det är mer än vad mina ben klarar av"
Nervöst pillar mannen på sina naglar. Han övervägar för- och nackdelar med att fråga den främmande damen om en kopp kaffe skulle sitta fint. Han fattar beslutet att det nog ska vara ok. "Får man fråga om damen skulle vilja ta sig en kopp?" hans dialekt skrämmande tydlig.
Vilket snart kommer visa sig bli en ren jävla katastrof
"Värmländsk. Jaja. Något ska man ju vara." spottar damen ur sig. "Varför skulle jag vilja ta en kopp kaffe med dig. Jag känner inte dig" Hon tittar rakt framåt medans hennes ord sakta rullar ut
"Jag dejtar bara män i 20-års åldern!" Säger damen och tror lite väl gott om sig själv
Samtidigt på redaktionen var det spänt bland radiopratarna.
I samma stund som damen på bussen fortsätter avspisa den främmande mannen har Josefin tagit sig till studion.
Mannen var dock segare än geleråttor. Trots damens uppenbara oitresse förtsätter han locka ut henne på kaffe. "En gammal man som jag skulle kunna behöva en vacker kvinnas sällskap"
Josefin går sakta lägst den långa korridoren, när hon kommer in till dom andra stannar hon tvärt.
"Jasså dags att komma nu", säger Paul irriterat
När hon går in i studion går det en rysning igenom hela kroppen. Hon hör ett svagt rop på hjälp vid Jakobs plats
"Vad har hänt Jakob?" Jakob sitter ihopkrupen på golvet helt blodig med Paul framför sig.
Bussen med de två äldre passagerarna stannar till för att plocka upp lite mer folk. Utanför har solen tagit till flykt för at ge vika för ett dystert mörker. Vinden har tilltagit och regn börjar drippa ner för rutorna.
Det blir snabbt oväder
Den ovanligt påträngande mannen går av
Inne i studion satt Paul tyst, " ring ambulans," skriker Josefin
Men vänta lite nu vart tog Kjell vägen? Var det han som...Frågorna i studion studsade mellan de olika personerna
Paul mår inte så bra.Han spyr i en papperskorg
Utanför hördes ambulanssirener.
Bussen stannar och dom båda kliver av och märker att dom ska åt samma håll. "jaså, och vart ska du, frågar damen nonchalant"
"Ja ska på ett viktigt möte", säger mannen
Viktigt möte?" frågar Damen kort med en ton som låter ointresserad, men som döljer hennes nyfikenhet. "Om vadå för någonting?"
Mannen sparkar till en sten på marken. "Inget särskilt." Han börjar gå nedför allén, med rocken hårt uppdragen för att skydda sig mot regnet.
Samtidigt har Jacob förts till sjukhuset
Mannen vänder sig om för att försäkra sig om att damen inte följer efter, i ögonvrån ser han...
hur den äldre damen står och plockar med något i händern
till sin förskräckelse
damen börjar gå efter honom
"Ville du något mer?" Frågar mannen.
"På sätt och vis..." säger damen, samtidigt ligger Jakob i ett jourrum och väntar på läkaren som ska undersöka honom, jakob undrar om de kommer att rubricera detta som misshandel?
Sköterskan i jourrumet ler mot Jakob "nej lilla vän. Det kommer inte klassas som misshandel." Mannen sneglar på damen och säger "nå?"
"Jakob hur är det med dig, minns du vad som hände?" Frågar Josefin.
"Klart att jag minns" Jakob lutar sig fram så att Josefin kan fluffa upp hans kudde. "Så, får man då fråga, eller snarare veta, varför?" frågar Paul medans han tar en tugga av sitt nytvättade gröna äppla
Damen fortsätter att pilla på det hon har i handen. "Sanningen är den, att jag har varit ensam väldigt länge. Min man gick bort i KOL för många många år sen. Jag är inte längre van vid att män är trevliga mot mig.Jag är ju ingen ungmö längre"
"Jag minns en grej, nåt med blod i studion men de måste vart nåt jag drömt". " Haha de va en dröm !" Säger josefin lite frånvarande, Paul säger inget alls utan stirrar ner i golvet
Sköterskan ser med glansiga ögon på jakob.
Har damen ett namn? Frågar mannen.
"Ann - Louisa" svarar damen, "Vad heter du?"
"Folke"
På sjukhuset har en märklig stämning uppstått. Josefin, Paul, Kjell & Jingelmannen är vid cafét. de samtalar om hur de ska berätta nyheten för Jakob. Det diskuteras om han kommer att förstå innebörden av hans handlingar.
Ann-Louisa vart ska du eftersom du förföljer mig? Frågar Folke.
Tillsammans bestämmer de att de inte ska berätta för Jakob om vad som skett förräns han är bättre. I med det beslutar Josefin för att berätta om sitt möte på tunnelbanan. "Skavlan?" utbrister Jingelmannen förvånaty
"Jag vet inte. det var jätte konstigt alltsammans."Josefin biter i läppen.
Damen blickar ner i backen innan hon svarar Folke "Jag ska ingenstans. Jag tar mig en busstur varje dag. Olika destinationer varje dag. Jag har sedan länge slutat att leva. Nu finns jag bara till"
"Du har inget sagt om det du sa till mig imorse" fortsätter Josefin och fäster ögonen i Kjell.
"Vad är du har för dig bakom vår rygg Josefin?" Frågar Paul.
Josefin suckar högt. Skrapar med foten i golvet och skriker sedan; "JAG HAR INTE GJORT NÅGOT" Hon kommer sedan på sig själv och säger sedan "kolla på Jakob. är det någon som har något fuffens för sig så är det han"
"Det är ju ett sätt att se på livet" säger Folke "Det här med att bara finnas till, är det något du trivs med?"
"Trivs och trivs" muttrar Ann-Louisa. "Det är inte mycket annat jag kan göra. jag har varken barn eller barnbarn. Alla mina vänner har gått bort och det enda som fysiskt finns kvar i mitt liv är jag själv. Och det är inte mycket att hänga i julgranen"
Folke funderar en stund
På sjukhuset går gruppen tillsammans tillbaka mot Jakobs rum. Josefin går lite efter de andra, sneglandes mot klockan
"Du. Jag ska säga dig en sak. Det finns faktiskt en sak jag lever för" Ann Louisa spänner blicken i Folke. Det hon febrilt hållt i sina händer syns nu klart och tydligt. Folke tar ett par steg tillbaka, "Snälla du...snälla....snälla"
På sjukhuset ställer Paul Josefin mot väggen. "Säg mig nu Josefin. Säg mig OMEDELBART vad du och Skavlan gjorde på ert möte?" ryter han
Josefin kände sig mer och mer pressad
Efter en viss tveksamthet beslutar sig således Josefin för att berätta.
Plösligt går en man förbi Jacobs rum och får en snabb titt. Han tar upp sin mobil och ringer upp ett nummer
Josefin stog nu inför ett avgörande som skulle komma att ändra hennes liv för all framtid.Hon tog ett djupt andetag och
Samlade mod för att tillslut berätta för Paul vad som hade hänt på mötet. Paul blev mållös när han fick höra vad som hade hänt och Josefin föll i tårar
Nej det är inte sant, sa Paul förtvivlad. De blir plötsligt avbrutna när en person kommer in i rummet och pekar med skräckslagna ögon på Jakob
Under tiden hade mannen med mobilen ringt upp ett nummer som nu svarade. Mannen sa: "En till infekterad..." "VAD I H*LVETE" Så slog Paul handen i väggen av ilska... "Så du menar att du var tillsammans med Kjell när du och jag var tillsammans?...
Mannen som pekar på Jakob ropar med skräck i rösten: "Du är infekterad!!!" "Ja hade tänkt berätta Paul men..." säger Josefin märkbart besvärat
Samtidigt; "Vad gör du här, Valeria?" säger Jakob.
Sköterskan med de glansiga ögonen hade kommit in i rummet. Till Josefins lättnad låg nu Pauls fokus på sköterskan och Jakob, som tycktes känna varandra.
Kjell har samtidigt tagit sig ifrån sjukhuset.
Vid Tantolunden går han förbi ett äldre par. Mannen står ett par steg bort från damen och håller i något Kjell inte kan urskilja
Sköterskan var jakobs ex.
"Jakob?.." säger sköterskan med en nervös och förvånad röst.
"Nej nu får du nog förklara dig Jakob", säger Paul
"Jag och Valeria har..." börjar Jakob men avbryts av mannen som pekar som tar fram en spruta. "Om du får det här så kommer du slippa smärtan från viruset"
"Vad är det för virus?!" Josefins röst hörs som en viskning
Paul förstår inte vad det är som händer. Hur hänger allt det här ihop, tänkte han för sig själv
"Vart är är Kjell han va ju här nyss", fräser Paul.
"Vems är blodet vi hittade i studion imorse?" Jingelmannen tittar runt på alla i rummet
"Jag skulle tro det är Jakobs"sköterskan går fram till honom där han ligger i sängen "Du är sjuk Jakob."
Mannen med mobilen kommer in i rummet. "Viruset är ett virus som tar över den infekterades hjärna... Och muterar den infekterade till något som liknar enzombie"
"Kjell vet du något om... Kjell? Vart är han?" Utbrister Josefin
"Ok...kan vi ta EN sak i taget?" Pauls frustration är uppenbar "Vems är blodet, är det Jakobs?! Vad är det för zombievirus? Hur känner NI varandra och va i hela friden är det som pågår?!"
Situaionen håller på att spåra ur
"Kjell??" Mannen med mobilen tittar bestört på Josefin. "Har du inte hört?"
"Hört? Hört vadå?"
I Tantolunden står det gamla paret kvar. Mannen har tagit ett par vacklande steg bakåt. Då smäller ett skott
De gamla glömmer helt av sig vid ljudet av skottet, snopna vänder de sig om för att se var skottet kom ifrån
Mannen i munkjackan som sköt försvinner snabbt.
Folke greppar tag i Ann Louisa, "vad i hela friden....såg du vem det där var??" chocken lyser igenom i rösten
"Nej... Nej, det gjorde jag inte. Jag har aldrig sett honom förr" Hennes röst var svag och darrade hon fortsätter" Det måste va nån som vill mig ont men vem".
"Jag tror det kan vara militär-pär!"
På sjukhuset blir Paul mer frustrerad.
Sköterskan tar till ordet, "Jakob lider av en sjukdom, som kan smittas av löss. Han har med denna sjukdom tendenser till att tappa minnet. Blodiga kräkningar är vanligt och ofta faller personen in i ett zombie-liknande stadie"
Paul funderar en stund, kommenterar sedan "så...blodet i studion kan vara Jakobs? fast han sa att han försov sig...kan han ha varit i studion men ha glömt det?" "Ja måste nog hem nu," säger Josefin.
Det kom ett iskallt drag igenom rummet! Plötsligt hördes en viskande röst"varför har du dödat mej"
Alla stannar upp. Rysningar går längs deras ryggradar. En halvkvävd hostning hörs. "Varför har du dödat mig....Josefin" rösten hörs igen
Josefin stannar snabbt upp och fråga vem var det? Och hon känner sig plötsligt väldigt ....
Josefin ville inte le, så det blev vara ett osmakligt ansiktsuttryck när musklerna försökte spänna sig.
"Ja ser ingenting vem släckte ljuset?", ropar Jakob
Josefin kände sig rädd och orolig. Under några sekunder tänker hon: Vad händer nu? Vad händer med mig! Håller jag på att bli tokig? Vad har jag gjort?
Hon drog munnen till ett streck istället och sträckte på sig. Hennes röst lät mörkare och hon sa med eftertryck;
""Helvete också".
Plötsligt dyker samma fråga upp i allas huvuden; "Paul är besatt av Japan. Vad har han gjort på sina resor dit, vilka har han träffat? Vad har han planerat? Vad har han egentligen gjort i japan? Varför kan han språket?"
KAPITEL 2.
Storögt ser sig Josefin om och kalla kårar går längs ryggen. -men, var det så här det skulle gå till? Inget kunde ju gå snett! Då ringer telefonen...
"Josefin Crafoord", flåsar rösten
"RAP-ATTACK om någon inte börjar snacka snart alltså..." Jingelmannens röst avbryter denn dystra stämningen.
Josefin försöker känna sig fram i den mörka salen.
"Josefin, vem fan har du dödat..Och vem är du hemska spökröst? Det känns som om jag är med i ett dåligt tv-program" Paul går fram till Jakobs säng "lever du fortfarande?" Han petar på Jakob med sitt finger
"Kan nån tända ja ser ju inget", säger Paul
Jacob känner plötsligt en parfymdoft som spridit sig i rummet. Vem är det som brukar ha den parfymen tänker jacob, jag känner igen den så väl.
Josefin satte sig ner på den höga svarta stolen som hon annars undvek. Men då benen knappt bar henne fick den duga.
Det här är bara för mycket tänker Josefin. Jag måste dra! Hon hoppar in i en taxi och beger sig till centralstationen. Väl där tar hon första tåget till Ullared
Kvar på sjukhuset står Paul och Jingelmannen. De tittar på varandra och sedan på Jakob. "ok, om vi gittar?"
En mystisk man hoppar på samma tåg som Josefin
Doft? tänkte Paul, är det nu Josefin som varit framme igen...eller är det Jacob...Jag ska nog luska ut det, och läsa lusen av dem båda
Som från ingenstans kliver Johan T Lindwall in i rummet på sjukhuset
På tåget sitter Josefin och funderar på vad som skett under dagen. Hon undrar vad Skavlan ville, vem som anklagad ehenne för mord är och hur Jakob kunnat bli så sjuk.
Johan till Jakob "Ryktet går att du är sjuk. Det ser ju ut att stämma. Vad är felet på dig?" han vänder sig om och tittar på Paul och Jingelmannen som är på väg att lämna rummet "Det är bra nu grabbar. Lugnt så att säga" han flinar mot dem
Jingelmannen och Paul beger sig ut mot den grå staden och dess ihärdiga regn.
Folke och Ann Louisa stirrade på varandra, "Militär Pär, vem i hela världen är det??" de hade frusit på stället och Ann Louisa hade stoppat ned det hon tidigare hållt i händerna i sin ficka.
"En man som funnits på Stockholms gator i många år" Folke drar upp sin krage än mer och fortsätter "krigsskadad från 2a världskriget harjag hört." Ann - Louisa tittar förvånat på honom och låter regnet sudda ut det lilla smink som finns kvar
Josefin upptäcker att tåget har stannat
Hon tittar ut genom fönstret och ser att tåget har stannat vid en slätt med getter på. Förvirrat tittar hon på sina medpassagerare för att se om någon annan än hon har uppmärksammat tågets konstiga stopp
I sitt huvud spelar hon upp den mystiska rösten om och om igen "varför dödade du mig". Hon kan inte för sitt liv begripa vem det är som döljer sig bakom rösten. Så vitt hon vet har hon aldrig bragt någon om dens liv
"Du vet vem jag är", viskar rösten
Med ett skri hoppade Josefin ur sitt säte. Var kom rösten ifrån? Hon kunde inte se någon och spöken var inget hon trodde på.
Tåget tar snart fart igen och Josefin är vid det laget rejält uppskrämd
Bloder rusade i Josefins kropp och för var sekudn som gick blev hon mer och mer nervös. Hon letade febrilt efter sin telefon i väskan
Men hon kan inte hitta den.
Hon sliter ut alllt som finns i hennes väska, en kanyl trillar ut. Den är fylld med en konstig gråaktig vätska. Då minns hon plötsligt damen på tunnelbanan som lagt något i hennes hand. Josefin måste ha lagt det i väskan i farten.
Josefin börjar ångra att hon lämnade Stockholm.
Kjell har precis kommit fram till KICKS där han ska köpa puder. När han ska välja färg kommer han att tänka på Josefin och han får en märklig känsla i kroppen. Som om han glömt något
Kjell tar upp sin telefon och ringer Josefin. Medans signalerna går fram tittar han på kassörskan. Hennes valnötsmörka hår, olivfärgade hudton och chokadbruna ögon får honom mållös. Han slås av hennes skönhet och lägger på telefonen innan Josefin hinner svara.
Fan också, tänker Josefin
Hon hade just fått fram telefonen när Kjell la på. Hon försökte att ringa upp men möttes av en konstant upptagenton
Paul som just kommit tillbaka till redaktionen började leta efter något att torka bort blodet med.
"Borde vi inte kontakta polisen?" Undrar Jingelmannen.
"Vi kontaktar polisen är det är tid för det. Just nu har vi annat att oroa oss för. Som Kjells och Josefins romans. Det är inte rätt" Paul sliter loss papper från en hållare hårt.
Josefin ser sig om i tågvagnen. Det är alldeles tyst. De andra passagerarna stirrar rakt framför sig med glasartade blickar. Ingen av dem rör en min. De andas inte ens. Hon får känslan av att de väntar på något
En hemlig signal. Sekunderna går. Hon vågar inte andas själv. "- De är på väg mot Ullared. Det är där de samlas", viskar någon rakt i hennes öra.
Josefin tittade sig runt, försökte tyda ut vem som sagt något. Alla omrking henne tycktes befinna sig i någon typ av trans.
Under ett kort ögonblick sansar Josefin sig och ringer till The Voice studion
"Nu ringer det nån", säger Paul förvånat till Jingelmannen som står i valet och kvalet om han ska ringa polisen eller inte.
Paul lyfter luren och hör Josefin säga;
"Jag måste få prata med Kjell"
Paul tittar sig omkring och upptäcker att Jingelmannen inte finns kvar i rummet.
Jingelmannen har gått ut från studion och in till ett grannliggande rum. Där inne ringer han till Kjell som han inte sett sedan sjukhuset."Kjell, var håller du hus? du måste komma till studion, nu!" samtalet avbryts hastigt.
Jingelmannen slänger på telefonen och går tillbaka in till studion. "Vilken bra start här på onsdagmorgonen", suckar Paul. Paul drar på sig jackan och går mot hissen med raska steg, hissdörren öppnas och där står...
...en andfådd Kjell som sprungit från butiken, efter att ha fått expeditens nummer, när telefonsamtaler brytits. Han stirrar vilt på Paul och säger"nu är jag här, herregud. Har ni fått tag på Josefin? Hur mår Jakob?" Paul stannar till och svarar;
"Jävlar, Josefin!!! Hon ringde jhu". Paul vänder tvärt och med Kjell hack i häl börjar springer de in i studiorummet. De båda stannar upp en kort stund och tittar på blodet som nu är utsmetat efter Pauls tafatta torkningsförsök. de tittar sig omkring och ser Jingelmannen
"Vad fan har du gjort? " "Vadå?" svarar Kjell irriterat. Blod rinner sakta från Kjells jässa ner på axlarna. Paul backar sakta och utbrister; "han är smittad!"
Jingelmannen blir rädd och börjar gråta med förtvivlan för att Josefin inte skulle komma tillbaka, Kjell går fram för att trösta Jingelmannen, han blir rädd och
säckar ihop på golvet och utbrister; "bara Josefin kan stoppa viruset. Säg åt henne att ge dom det dom vill ha.."
Paul ringer ambulansen. Samtidigt börjar Kjell blöda mera
Josefin ser plötsligt en man stiga på tåget och rusar fram "Du lovade att jacob var immun!Jag har gjort allt jag skulle det är orättvist!" utbrister hon
"Vad tror du kommer hända med Jakob nu?" Säger mannen
Någon ringer samtidigt Johan T . Han säger tyst; "Allt är uppstyrt för det hemliga mötet i Ullared. Mötet i tanto har dock störts av skottlossning"
Josefin kollar med tårfyllda ögon på mannen "jag gör vad som helst, bara du räddar Jacob! " ropar hon ut i förtvivlan
"Jag tror att det är för sent att rädda honom", säger mannen lågt. Mannen kollar på Josefin, " det finns inget varken du eller jag kan göra , det finns bara ett motgift kvar och det finns uppe i sundsvall ! Det är för sent.
"...för att sitta och gnälla. Skynda dig och hämta motgiftet kvinna!!"
"Jag ska! Men, säg mig först, vem är du?" frågade Josefin. "Kalla mig Pontarn, men skynda nu!"
Pontarn? Josefin stelnade till. Hon kände igen det namnet från någonstans.Men vart?
I sjukhuset så pratar Jakob och Valeria om det förflutna. Valeria dvs sköterskan fixar till för Jakob och tar några blodprover."Det var längesen.."säger Valeria
"Ja 10 långa år sen", svarar Jakobas och samtidigt rullas en ny patient in i rummet. Det är Kjell som kommer in, blodet hålls inne med bandage och bredvid båren kommer Paul & Jingelmannen. Båda med dystra miner.
"Kjell vad har hänt?" Frågar Jakob
"Det kan visa sig att Josefin är en mördare "säger Kjell, "men hur kan du tro det?" frågar Jakob
"Ja, jag tror att det kan vara så, men säg inget hon får inte veta att vi misstänker henne! " Säger Kjell
"Hur ska vi kunna det hon e ju spårlöst borta!" Säger Jakob frustrerat.
"Herregud, en mördare?" viskar Jacob "Det förklarar ju hennes smyckekollektion av kroppsdelar"
Jingelmannen hoppar till "Vem fan har dött?!" han börjar skräckslaget nynna på "Angels". Paul går fram till honom, tar tag i hans axlar och säger "Vi har blod, men inget lik...du har rätt...vem fan är det som dött?!" Total tystnad uppstår.
På tåget ger Pontarn Josefin hastigt en tågbiljett till sundsvall och en adress som bara han känner till...
Josefin tittar på biljetten och känner skuld i hjärtat och vet inte om hon ska ta biljetten eller inte.
"Och vad vill du att jag ska göra med den här? Vad ska jag göra i Sundsvall?" frågar Josefin. Tankarna gick runt i huvudet på henne
Efter några timmar bromsar tåget in på sundsvalls station, Josefin håller hårt i lappen med addressen när hon kliver av tåget
Hon blir stående på perrongen, tittar sig om kring och bestämmer sig för att ta en taxi. Josefin känner på sig att någon förföljer henne
Hon tittar sig oroligt omkring, försöker slå bort tanken på att någon förföljer henne och börjar gå mot en taxi.
En plötslig vindpust sveper fram från ingenstans o tar tag i Josefins hår. Det virvlar runt i ansiktet på henne o sedan blir allt svart
Hon vaknar sedan i ett gammalt övergivet hus och är fastbunden. Rädslan kryper upp och hon skriker:"- jag vet vem du är!"
Josefin hör hur någon kommer och in kommer...
Katrin Zytomierska med en arg blick "Alltså, jag blir så trött på dig Josefin" säger Katrin medan hon tar ett kort på Josefin till sin blogg...
Tankarna far runt i huvet. Blicken flackar. Hon försöker fokusera på hennes läppar, hon ser att de rör sig men hon hör inte ett ord. Rummet börjar snurra.
Josefin nickar och håller med men har egentligen ingen aning om vad kvinnan säger. Tillslut skärper hon sig och hör då:
Den mystiska rösten som säger:
"Du har bara dig själv att skylla" Josefin spärrade upp ögonen och tittade runt om i rummet för att se varifrån rösten kom. Katrin såg hon inte till, men hon anade att Katrin befann sig nära. Väldigt nära.
Tillbaka på sjukhuset råder det total tystnad, som snabbt avbryts av;
Ett strömavbrott, som släcker hela sjukhuset. Utanför salen där Jacob och Kjell ligger hörs fotsteg
Dom kan höra hur någon hostar. Alla i rummet stirrade mot dörrhålet. Fotstegen hördes bara högre och högre. När den som gick var mycket nära märkte de att det var två personer som kom mot dem.
Personerna stannar till i dörröppningen och trots sina krämpor sätter sig Kjell & Jakob rakt upp. Paul och Jingelmannen står som fastfrusna på golvet och de 4 männen och de 2 personerna i dörröppningen tittar på varann.
Paul riktar sin iphone mot dörrhålet och ser till sin lättnad att det bara var Jakobs fru och barn som kom.
Samtidigt kämpar Josefin för att fly från huset
Josefin försöker förtvivlat få loss sina armar. Just som den vänstra armen kommer loss dyker Katrin upp, hon tittar ogillandes på Josefin och säger med en bitter röst;
"Du vet vad du ställt till med eller hur..."
Josefin blir arg. "- Jag har ingen aning om vad du pratar om." Nu var båda armarna fria." Och varför agerar du plötsligt på egen hand Katrin?" Undrar Josefin
" Jag gjorde det för våran skull, du om någon måste förstår att uppoffringar måste göras "
"Fattar du inte att jag ligger riktigt illa till du sabbar inte detta nu!" Säger Josefin. "Du är så naiv Josefin, trodde du verkligen att Johan är hjärnan bakom allt?" hånar Katrin
"Sluta spela nu Josefin, du vet lika mycket som jag att du inte kommer här i från än... Vi måste vänta tills dom andra kommer! Ligg still nu annars..."
Josefin stelnar till och med en osäkerhet stämma ställer hon frågan hon är nästan för rädd för att veta svaret på "vad..vad menar du med det?". Samtidigt ringer Johan Katrin
Josefin sitter på sängkanten och tittar på Katrin. Hon visste mycket väl vad hon behövde göra. Samtidigt som Katrin samtalade med Johan börjar Josefin se sig om efter sin väska.
"Rör dig inte! "Ryter Katrin
"Eh jag går nu, du bestämmer inte över mig!" svarar Josefin bitchigt
Katrin rycker till som om hon fått en smäll; "Vem fan tror du att du är?!" hennes ögon blixtrade i ilska
"Du går ingenstanns" säger en röst från ett av de avlägsna hörnen i rummet. Josefin fryser till. Den där rösten, det kan inte vara...
Josefin ställe dig upp, Katrin kom snabbt emot henne och tog tag i hennes arm. Rösten hördes igen "du sitter på svaren Josefin. Du sitter på svaren och på anledningen"
Under samma stund som Josefin började förstå vad som pågick lämnade Jakobs fru & barn sjukhuset. Jakob var glad över sällskapet och Paul än mer nöjd över julmusten de hade med. Jingelmannen var den första att ta till ord;
"Hur fick de reda på att du är sjuk? Vi har ju inte ringt och berättat." "Det är säkert Johan T som har skvallrat" sa Paul. "Drick julmusten nu. Den kommer göra dig väl", sa Jingelmannen. Paul tyckte att han hade en lite konstig ton men tog ändå några snabba klunkar
Han kände hur det började kittla i magen. Extra kolsyra, tänkte Paul. Gott. Sedan blev han extremt trött och gäspade stort.
Paul nickade till och til Jingelmannens stora glädje insåg han att även Jakob & Kjell sov. Han smålog för sig själv samtidigt som han gick ut från sjukhussalen. Han ropade på Valeria som stod vid en godisautomat.
Valeria tryckte hårt på godisautomaten och ut kommer en Marabou. Samtidigt pressar Katrin Josefin allt mer och Josefin häver ur sig:
"Fan Katrin..." hon suckar tungt. Katrin ger Josefin en vass blick
"Om du bara följer allt enligt planen så kan inget gå fel", säger Katrin
"Och hur ska jag följa planen när jag blir nedslagen och fastbunden av dig och vem nu än det där är?!" Josefin nickar mot personen som står dold i mörkret.
"Kanylen" hörs personen säga
"Jaha vad vill ni ja ska göra då?" Suckar Josefin "Kanylen" säger rösten igen
"MEN DU FÅR VÄL BERÄTTA VAD DU VILL ATT JAG SKA GÖRA!!", skrek Josefin, "JAG KAN VÄL INTE VETA OM DU BARA SÄGER "kanylen""
"Till att börja med du måste åka tillbaka till Stockholm", säger personen
Katrin kollar på Josefin "du måste avvika från planen!" viskar hon tyst
Josefin kollar på Katrin, och springer sedan ut ur rummet..."Kanylen" Säger personen igen
Josefin springer utan att veta vart hon ska vägen. Personen i rummet går fram till Katrin "tror du hon fixar det?"
"Tveksamt, hon tillhör inte direkt kategorin begåvad " hånar Katrin. De båda gör irodning rummet och beger sig ut för att gå mot tågstationen.
Josefins telefon ringer den som ringer är...
Jingelmannen, hans glada stämma får Josefin på ett bättre humör. "Kommer du eller?" hans fråga låter mer som en order än en fråga. "Ja...jag kommer" Josefin löser in en biljett och går till perrongen
Där Folke och Ann-louisa sitter och diskuterar. Påvägen dit ser hon en man i svart rock, han ger Josefine en nickning. Josefine går vidare.
Josefin grabbar sin väska (som för övrigt är från ullared) och går in. Till sin fasa upptäcker att hon satt sig bredvid:
Ullaredsbögen Matias! Han får till ett vanligt smil på läpparna som är målade med läppglans från isadora
Han har vita chinos och en rosa piké från Lacoste på sig. " Hejsan!" Mattias sträcker fram handen och fladdrar vilt på de långa ögonfransarna
Samtidigt går jingelmannen fram och tillbaka i sjukhusets korridorer som en osalig ande med undran, när kommer Josefin ?!
Josefin och Mattias pratar om allt och inget, Mattias som ser på Josefin att något är fel räcker över den sista biten av Geishachokladen. Hon tar tacksamt emot den och låter chokladen smälta i munnen
"om jag säger kanylen, vad tänker du på då?" " hmmm.. Min läppförstorning, botox osv. Hurså?"
"Känner du igen mannen med den svarta rocken? " frågade Josefin med en nervös röst."Varför låter du så nervös" undrade Mattiaz och putade ut med sina rosa läppar.
Josefin berättar om sin horribla dag och efter en viss betänketid utbrister Mattias triumferande "Men Josse! Kan inte kanylen vara botemedlet?" Josefin tittar häpet på honom "men Gud..."
Det borde jag förstått, tänker hon för sig själv. "Shit, det har jag inte tänkt på!"säger Josefin förvånat.Genast letar hon efter sin mobil o ringer till...
"Katrin,du jag har botemedlet nu.Jag är inte så korkad som du tror"...PANG!..det blev tyst i mobilen.."Katrin,hallå?"Shit något har hänt med katrin
Josefine springer till sjukhuset. Där inne står jingelmannen. " VART HAR DU VARIT? "Skriker han med lätt panik i rösten. "Förlåt, men... Katrin ", pang! Josefine...
...faller till marken
Jingelmannen springer och hämtar en bår som han rullar ut Josefine på
Han skriker till och kollar Josefins puls
Hennes ansikte har just fått en blåaktig färg. I farten sparkar han till Josefns väska
Ur den åker ett foto på Kjell i badbyxor, "NEJ DET KAN INTE VA...?!"Skriker han panikslaget o hysteriskt.
Josefine vaknar upp och ser Jingelmannen hålla i kortet
Snabbt rycker hon det till sig, "låtsat inte som om du inte redan visste" fräser hon. Jingelmannen rättar till mössan och böjer sig ner för att ta upp allt som ramlar ut hennes väska
På samma gång är Katrin påväg till McDonalds för att möta upp mannen i svart rock
"Gick allt som planerat?" Frågar mannen
"Jag tror det, Josefin anar nog inget" katrin hugger in i sin McChicken, tar en slurp av sin milkshake och tittar sedan på mannen "Hur går det på sjukhuset?" frågar hon
"Jodå, enligt planerna. Synd bara att Paul knockades av julmusten. Måste ha varit något han inte tålde" frustar mannen till svar
Tillbaka på sjukhuset har Josefin packat ihop sin väska och räcker över kanylem till Jingelmannen
"Så detta ska få Jakob frisk?" Säger han förvånat
"Vet inte,kanske"Josefin hoppar ner från båren och går in till sjukrummet. "Josefin?" En sömndrucken Paul tittar upp. "Vad är det som sker?"
Valeria kommer gående, hon ser Josefin och Jingelmannen gå in i rummet, snabbt springer hon efter och ser Josefin trycka in en kanyl i Jakobs lår "vad GÖR DU?!" Valeria rusar fram och knuffar undan Josefin
"Men Paul som du ser ut?!" Skrattar Josefin just som hon blir undanknuffad
"Ska du säga" svarar Paul bittert. Jakob börjar vakna till liv, Valeria står som föstenad, stirrar på kanylen och sedan på Josefin som uppmanar Valeria att ge Kjell resten av dosen samtidigt som hon tar upp sin fickspegel och blir förskräckt
hennes hår är en enda röra och sminket utkletat. Valeria har pumpat i Kjell resten av dosen och han börjar kvickna till liv. Sakta börjar Jakob minnas dagen, hur han kom in på morgonen till studion och började kräkas blod. Jingelmannen sa;
Katrin sitter på donken och snackar med mannen i rocken. Hon skrattar förnöjt och utbrister "fy fan, Skavlan....om detta inte blir en hit på Tv så vet jag inte vad!"
På sjukhuset har Jingelmannen hämtat kaffe, han serverar sina kollegor och knuffar till Paul
"Fan...du ser förstörd ut" Paul tittar upp "Blodet i studion...sjukdomen...jag fattar inte. Och va FAAN var det i julmusten?! Jag mår apa!"
Tillsammans börjar de alla diskutera dagen, men kan inte komma på vad som egentligen skett. Kjell och Jakob mår betydligt bättre, Paul däremot börjar surna till "Du, Josefin...vad är det som pågår mellan dig och Kjell? du har inte förklarat dig än"
"Shit! Jag kommer ihåg!" Ropar Jakob "det var ju..."
Kjell och Josefin stirrar på varandra. Som på ett skott tar de båda sats, fattar varandras händer och rusar mot dörren, de hinner dock inte långt...
...förrän de springer in i varandra framför dörren. Det faller ihop i en hög på golvet. Josefin börjar skratta hysteriskt. Hon kan inte sluta. Alla spänningar efter den här märkliga dagen börjar släppa och Kjell ler mot henne på
det där särskilda sättet som hon aldrig kan se sig mätt på. Plötsligt blir hon väldigt medveten om hans kropp. Så nära intill hennes. Här i det starka ljusrörsskenet, mitt bland matos och stirrande människor...
...Kjell biter sig i läppen. Hon måste kyssa honom. Nu genast. Hon kan inte vänta en sekund till.
De finner sig snart tätt omslingrande av varandra och allt som pågår runt omkring dem suddas ut och blir som ett svagt brus. Josefin känner sitt hjärta bulta hårt i bröstet. Hjärnan tycks vara avstängd. Hon känner sig
tillfreds. Hon låtar Kjells läppar jobba sig längs hennes hals och sluter sina ögon. För sen sekund tittar hon upp och ser på den svagt grå väggen
Tankarna börjar rulla igen och Josefin börjar fundera på vad det var Katrin egentligen ville, och vem den mystiska personen med henne var?
Plötsligt hör hon Pauls röst ropa;
Pauls röst får henne att knuffa Kjell ifrån sig.
"_Ignorer dem" säger Kjell och gör ett tafatt försök att komma närmare Josefin
"Nej Kjell vi måste härifrån nu!" Säger Josefin
"Varför då?" Frågar han lite tyst. "För jag måste veta " hon tvekar, hon är inte saker på hur mycket Kjell vet. "Det var förresten inget" säger hon snabbt och
fnittrar till. Kjell ler mot henne och frågar "Josefin, vad är det?" Hon ser upp på honom och svarar "Inget. Inget Alls. ska vi gå?"
Samtidigt har Katrin och Skavlan planerat något och Katrin säger...
"Jag tycker vi borde ta och besöka våra vänner på sjukhuset. Kanske är dags att ´spill the bean´så att säga" Skavlan skrattar till "Katrin. Du är inte bara vacker och smart. Du är underbart-ondskefullt-snäll också. Ska du inte ditcha Bingo och gå i lag med mig?!"
"Ha ha nu ska Josefin få för gammal ost" skrattar Katrin. På sjukhuset börjar det hända mystiska saker
Josefin har tagit sig in i sjukhussalen igen, med Kjell hack i häl. Jakob ligger kvar i sin brist och dricker äppeljuice ur en karton.Jingelmannen sitter och visslar. Paul står och tuggar på ett tuggummi med en drömmande blick. En spännande doft har svepts in som de alla noterar
"Josefin. Din klänning" jakob nickar mot henne där hon står. Josefin tittar ner och ser hur hennes tidigare gröna klänning fått en brunaktig ton. Det är intorkatr blod. Hon går mot handfatet för att ta vatten och då pötsligt står Katrin & Skavlan i dörröppningen
"Stopp och galopp" ropar skavlan och alla blir stela av skräck. Vad håller du på med?" frågar Katrin med en spydig ton.
Jingelmannen tar Jakobs juice och börjar frenetiskt dricka. Josefin stannar upp och Paul tar ett par steg fram och säger;
"Skavlan. Katrin...Vad gör NI här"
"hur mår du, du ser blek ut?". "Jinglis varför tar du min juice? Den var ju till hunden."
Katrins telefon ringer, alla stannar upp. Hon sträcker handen i fickan och tar upp den. Hennes min förändras omedelbart
"Kan någon förklara vad är det som pågår här?!" Utbrister Paul
Hon trycker på svars knappen och för den sakta mot örat med en osäker blick.
Efter ett par sekunders tystnad säger Katrin "Ja, det är fixat. Ni kan komma in nu"
In stormar, med Ullaredsbögen först, ett hav med människor med tv-kameror och mikrofoner.
Paul, Jakob, Kjell, Josefin och Jingelmannen står häpna. Katrin är den första att ta till ordet;
Sakta börjar Skavlan & Katrin förklara om ett nytt TV program de gör, Hur olika kända människor ska ustättas för extrem rädsla
"Det rycktas om att Kjell och Josefin är ett par,är det sant?" frågar journalisten
"nämen tjena Mattias, det var längesen" Kjell försöker desperat byta samtal
"Så Josefn och Kjell. Är ni tillsammans?"
Frågan hänger kvar i luften när tv-teamet packar ihop sina grejer och tackar radioprofilerna för sin medverkan.
***PÅ SIDAN 90 FORTSÄTTER NÄSTA KAPITEL I SMS-BOKEN. LINDA SKUGGE HAR BIDRAGIT TILL FÖRSTA STYCKET, SMS:A IN ERA BIDRAG OCH LÅT FANTASIN FLÖDA***
Folke och Ann Louisa hade stått kvar i Tantolunden en stund efter att skottet hörts. Då stormen hade blivit allt för påtaglig hade de begett sig till ett café. Det visade sig att Ann Louisa och Folke hade för avsikt att ta sig till samma ställe. Mot regnets piskande duschar gick de med bestämda steg mot centralstationen och löste in varsin biljett. De befann sig nu i en varm kupé. Ann Louisa fick ett sms som hon hastigt läste. Hon rusade upp och sprang mot tågdörren. Men för sent, tåget hade börjat rulla.
centralstationen och löste in varsin biljett. De befann sig nu i en varm kupé. Ann Louisa fick ett sms som hon hastigt läste. Hon rusade upp och sprang mot tågdörren. Men för sent, tåget hade börjat rulla.
Folke omfattade sin varma kopp thé och tittade på Ann Louisa med frågande ögon när hon kom tillbaka till sin plats, "allt väl?"
Ann-Louisa suckar högt och sätter sig tungt bredvid Folke igen. "Skit också" viskade hon för sig själv. Hon ser på Folke och säger "ja, eller kanske inte...kolla mitt SMS jag fick! Vad betyder det? Vem tror du att det är ifrån?"
Folke läser smset några gånger om. Sedan säger han "same.. Varför bara slänga in ett engelskt ord, och i det sammanhanget?" Ann Louisa reser sig hastigt upp.
I sms:et står det...
Du har 28timmar på dej. Dina ledtrådar är KALLES RANDIGA, same och hålslagare.
Folke ringer upp en vän i de värmländska skogarna "Hej Bengt-Göran, kan du förstå vad som menas med detta..." han läser upp smset
Bengt - Göran tänker en stund, men kan inte komma på vad sms:et betyder. Folke tackar för försöket och lägger på. "Vi ska nog lösa det här" säger han till Ann Louisa
Han ringer sin vän Rolf, en annan gentelman från de värmländska skogarna.
"Jo visst kan jag det hör ju ihop med Abba och vidare till Agneta Fältskog så du får ta dig igenom kändissverige för nästa ledtråd"
De båda suckade en djup suck. Och sedan tog Folke en till klunk av sin kopp thé.
"Jag förstår inte, Vad har Agneta Fältskog med same, kalles randiga och en hålslagare att göra?" frågar Ann Louisa rakt ut
"Ja du" Folke satte ner koppen "den som det visste". Ann Louisa tittar på sms:et igen
Anni-frid, Björn och Benny såklart, de var ju alla med i Abba." svarar han snabbt men slugt.
Ann-Louisa tittar häpet på honom, "men jaha...?" hon blir fundersam
Folke "Nu ska vi tänka. Här, ta en bulle" han puttar till henne en kanelbulle. "minns du fem myror är fler än fyra elefanter?" fortsätter han
"mmm.." svarar Ann Louisa med munnen full av bulle. "Vi får finna ett fel, vem eller vad ska bort" konstaterar Folke glatt.
En ung kille med blont lockigt hår som sitter i sätet framför dem vänder sig om och säger;
"Kan ni tagga ner lite eller...vissa här försöker faktiskt sova!" han vänder sig tillbaka till sitt säte. Folke fnyser till.
"Sova gör man på natten." "Du, på tal om något annat, du har fortfarande inte berättat varför du har...eh...den där..."Folke nickar mot Ann Louisas väska.
"Ni kan ju inte leka barnpogram ni måste mera tänka som Beck!"
En tonårstjej tittade fram mellan säterna, "ja, tänk såhär..."
Folke och Ann-Louisa lutar sig fram, nyfikna på vad den unga tjejen har att säga
Att tänka som en polis visste tonårstjejen var ganska komplicerat
Men hon trodde att hennes dramastudier vid universitete hade gett henne lite grundkunskaper i hur man ska tänka som något man inte är;
Så alla tre började diskutera och bolla idéer.
och efter ett par stationer på tåget hade de kommit fram till hur Folke & Ann Louisa ska tänka;
"De måste se sambanden, mer än att se till de faktiska orden. Kalles randiga kanske inte alls är kaviar utan en kille med namnet Kalle som har randig tröja på sig" den unga tjejen ler glatt mot det äldre paret "Think outside the box liksom"
"Och hålslagare kanske betyde att ni ska göra ett hål någonstans" säger den unga killen
"Jasså, du har sovit färdigt nu." fnyser Folke. "Det var det dummaste jag någonsin hört!" sa Ann-louisa högt.
I samma stund får Ann Louisa ett nytt sms.
"Men det kanske inte är så dumt ändå... Hmm..." sa flickan lite fundersamt.
"Ni var inne på ABBA...kanske tänkte ni rätt...är inte tillverkarna av kaviaren ABBA?" tjejen pratade igen
"Vad stod det i smset?" avbröt Folke
Ingen av dom verkade ha hört att Folke avbröt dem. För de fortsatte att prata oavbrutet om ABBA
"Hallå!" Säger Folke högt "vad stod det?"
Ann Louisa tittar snabbt på Folke, tar fram sin telefon och läser upp
Folke, den unga killen och den unga tjejen stirrade häpet på Ann Louisa, "det var det värsta" hörs tjejen säga
"Märkligt" smackar Folke
Tåget stannar till och de fyra tittar ut. Regnet silar fortfarande ner men solen tycks bryta igenom. "Läs upp det igen" uppmanar den unga killen
"Varför det? Jag kanske inte vill" svarade hon surt
"Men då kan vi inte hjälpa dig" sa de snabbt
"Okej, jag läser väl då", svarade Ann Louisa surt
Den unga tjejen och killen satte sig tillrätta, Folke drack ur det sista ur koppen och hörde hur Ann Louisa läste;
"lista ut vad det står; Iay amay atchingway ouyay."
"Det där ser bekant ut" säger killen när han tittar på smset. "Det påminner om engelska." tillägger tjejen. "hm... Det är pig latin!! Det är lite som sjörövarspråk"
Folke kliar sig fundersamt på näsan och säger...
"Jag tror vi ska slänga om bokstäverna" han tar fram en penna och river sönder sin mugg.
"Men varför skulle man skriva på sjörövarspråket" sa Folke??
"Ja precis ja menar hur många kan det?" Säger tjejen.
"Ja, jag kan det då inte" svarar Ann Louisa upprört
Bit för bit började de fyra tidigare främlingarna bryta ner meddelandet. Plötsligt såg de klart och tydligt vad meddelandet egentligen betydde;
Koden var att de skulle ta sig till Lappland för att få en ny ledtråd och att någon övervakade varje steg de tog
"Övervakar varje steg?" Säger Folke. "Varför och vem gör det?"
"Och hur?" tillägger tjejen
"BIG BROTHER" gastar killen till.
"Hmm.." Ann Louisa tittade på sina nya vänner "Hur vet jag att någon av er inte är den som övervakar?"
"Big brother...nej du..." Folke skrattar till.
"Vart är ni på väg egentligen?" Frågar Ann Louisa misstänksamt
Killen flinar glatt, "jag ska dit livet tar mig"
Flickan svarar "Jag kör backpacking, har inget mål. Så...ska vi ta oss till Lappland?"
De fyra tittade på varandra och enades om att lappland skulle bli deras resa
De fick tag i en konduktör och blev upplysta om hur de skulle ta sig till lappland och de höga fjällen
Efter många timmars resande befann de sig såledesi lappland. Ann Louisa fick då ett nytt sms där det stod;
"Ledtråden kan hittas i de mörka skogarna var på er vakt."
"Som om mörkret skulle skrämma haha " utbrast Ann louisa, "hemligheten är snart löst". Samtidigt mindes hon sin egen barndom och hur skogens mörker påverkade henne..
Ann Louisa kände att det var ngn som iakttog henne. Hon vände sig om men såg ingen. Hon kände skräcken som is i ryggmärgen
"Lapplands mörka skog här kommer vi", säger Folke med bestämd röst
Dom tittade all på varandra. Vad skulle hända härnäst och vad skulle dom egentligen vara på sin vakt emot?
Dom gick in i skogen och såg en grotta med en papperslapp fastspikad på den tjocka grottväggen. på lappen stod det:
Ni måste djupare in i grottan men tappa inte bort er själva.
"Jahapp....då gittar vi då. Någon som har ett gevär eller annat praktiskt, in case of möte med björn" säger killen flinandes
"Tyst hörde ni?" Viskar tjejen
De stannar till, lyssnar men hör inget. De går djupare in i grottan, mot flickans protester
Helt plötsligt hör de alla ett konstigt ljud. De stannar till och börjar se sig omkring i den mörka grottan
Dom hör röster som säger;
"...one..two.. Freddy come 4 you..three..four" var på tjejen frågade " vaddå freddy? Nä..va snackar du om? Hallå? Vem ere?" killen stod helt still och Folke och Ann Louisa
tittade förvirrat på varandra "Vad i hela friden.."? Ann Louisa slår ut med handen
"Det där bådar inte gott" säger Folke
"Jag sa ju att jag hörde något" pep flickan
Plötsligt känner Ann Louisa hur någon tar tag i henne.
Hon rycker till och hör Folke skrika " stå helt still!"
Ann Louisa stannar till och vågar knappt andas. Hon tittar bedjande på sina 3 resevänner
Plötsligt känner hon den kalla pistolen tryckas mot hennes nacke
Hon ger diskret sin väska till den unga tjejen och nickar mot den;
"Ta den och spring och göm dig", säger hon
Flickan klamrade väskan hårr och sprang långt, långt in i grottan.
Pistolmynningen trycktes hårdare mot Ann Louisas nacke. Folka stirrade på personen men hade svårt att se vem det var i dunklet. "Vad vill du oss?" frågade han
frågan blev hängande i luften och killen var den första att ta till ton; "Nu tar vi det lugnt va"
"Du håller tyst" fräste personen med pistolen. "Gå!" röt han till
De började försiktigt gå in mot grottan. Det enda som hördes var deras nervösa andetag och drippande från grottan
Den unga flickan hade sprungit djupt in i grottan och satt nu ihopkrupen i en liten skåra. Hon öppnade väskan och fann till sin förvåning
Pepparspray. Tjejen trodde först att mörkret lekte med hennes ögon, men med hjälp av sin tändare fick hon en tydlig bild av en burk pepparspray. Hon bet sig i läppen och började tänka ut en plan
Samtidigt fortsatte de två äldre, den unga killen och personen med pistolen komma allt längre in i grottan. Ann Louisa tänkte på den unga flickan och hoppades att flickan skulle titta i väskan
Personen med pistolen knuffade till Ann Louisa och uppmanade henne att gå snabbare. Folke kikade på den unga killen och undrade varför han såg så bekant ut
Ju längre in i grottan de kom, ju ljusare blev det. Folke inser ganska snart att något är väldigt fel. Personen med Pistolen är ingen man utan Josefin från The Voice. Den unga killen visar sig vara
En väldigt bekant figur
Folke kan dock inte placera killen utan fokuserar på Josefin; "Men..vad håller du på med egentligen?"
Flickan sitter och trycker mot en bersgvägg. Hon hör hur gruppen närmar sig och fattar mod för att kunna hjälpa sina nyfunna vänner
Gruppen kommer framför henne och med ett vrål slänger sig tjejen över personen med Pistol. Tjejen och Josefin börjar vilt slåss och den unga killen går emellan, tar tag i tårsprayen och dränker de alla med den
Han skriker åt dem "stå stilla för fan, stå stilla!". Folke fattar Ann Louisas hand och kramar den hårt. Han hör hur hon gnyr av svedan och med ett rakt slag klipper han till den unga mannen som seglar ihop
Ett totalt kaos råder inne i grottan, Josefin försöker ställa sig upp men blir snart nedryckt av Ann Louisa som fått nog av dagens event. Ann Louisa ställer sig upp och riktar pistolen med folket på marken. Hon låter indexfingret nå avtryckaren och ett högljutt skott ekar genom grottan
De fyra personerna på marken blir stelfrysna. De vågar inte andas, de vågar inte röra sig. Ann Louisa tappar pistolen och tar ett par vacklande steg bak
"Det va du som lurade oss hit Josefin va?!" Skriker Ann Louisa ilsket
"Ni skulle inte vara här!" svarar Josefin ilsket
"Fan du sköt mig Ann Louisa" Folkes röst hördes. Den unga killen ställer sig upp, viftar med handen mot Ann Louisa "skjut inte nu" han skrattar till. "Här" han räcker över en bit av sin tröja till Folke
"Svara på frågan är det du som ligger bakom allt Josefin?!" Ryter Ann Louisa
"Jag ligger inte bakom något alls. Ni skulle inte vara här säger jag jhu" Josefin borstar av damm från sina ben
"Vad vet du?" gastar Ann Louisa samtidigt som hon böjer sig ner för att hjälpa Folke knyta om sin skadade arm
Med armet i ett tillfälligt bandage ställer sig Folke upp. Han föreslår att de alla ska ta ett djupt andetag och reda ut för vad som egentligen pågår
"Då kanske jag kan få förklara mig", säger Josefin.
"Vad du har att säga kommer inte spela roll. Du kommer här och trycker upp en pistol i en gammal tants nacke. Maken till fräckhet" svarar Ann Louisa. "DU!" hon pekar på den unga killen; "Vem är du?"
"Det spelar ingen roll vem jag är" svarar killen. Han hjälper Folke upp på fötter och fortsätter "Så. Ska vi leta reda på nästa ledtråd så vi får ordning på det här någon gång, eller vill du skjuta någon mer av oss?" Han kisar mot Ann Louisa
"Det är lönlöst", säger Josefin. "Vi är fast här inne"
Ann Louisa skjuter ett varningsskott och skriker
"KNIP KÄFT!" hon stirrar stint på gruppen. "En i taget, presentera er..."
"Och vem heter Ann Louisa nu för tiden?" Grät Josefin för att byta spår
Ann- Loisa börjar gråta och sen tar hon mod och springer mot stupet
Plötsligt kan alla höra hur någon ropar:
"Hallå...Josefin...är du hääääääääär?!"
Ann Louisa stannar upp när hon hör rösten. Nyfikenheten lockade mer än att fly. Hon vände sig om och hörde rösten ropa på nytt efter Josefin. "Vad i hela friden?" viskade Folke "vem är det som kommer Joserfin?"
Josefin ropar tillbaka...
"Jaaa....vi är här inne...långt in. Skynda dig!"
"Men vem är det som kommer", säger Folke oroligt.
En silhuett har blivit synlig vid ingången. Folke stirrar misstroende på den. Det kan inte vara möjligt...? Han känner så väl igen den där hållningen.
Den krumma ryggen och det förvridna högerbenet med sin skrumpna lilla fot. Och det stripiga håret med de långa, glesa testarna. Nu känner han lukten av henne också. Hans mamma.
"Vad gör du här?!" Utbrister han
"Du...Du är ju död" fortsätter han samtidigt som han greppar efter något att luta sig mot
Folke tittar på Josefine och sen på kvinnan som nu står mindre än tio meter bort ifrån honom. Ingen säger någonting, och stämningen i grottan blir allt mer spänd
Samtidigt hände det saker utanför grottan
"Fan du får gå in först Paul!" Jakob knuffar till honom. "Nej jag vill inte!" protesterar Paul "du får gå först"
"Ur vägen!" Ropar Kjell och springer in i grottan
"Kjell vänta på oss!" Ropar Jakob
Paul vred snabbt på sin pannlampa och rusade in efter Jakob och Kjell. De tre männen sprang inåt i grottan skrikandes som vilda stenåldersmän i jakt på föda.
Inne i grottan började gruppen komma på fötter. Folke stod som förstenad och bara stirrade på personen han trodde var sin mor. De hörde ljud av något de uppfattade som djuriska läten och tryckte sig mot väggarna i grottan
Josefin kan svagt höra sina kollegors röster och av lättnad ropar hon;
"De har kommit, halleluja!" "Inte så fort Kjell", flåsar Paul.
"Jag...tror....jag...döööör" stönar Jakob bakom Kjelloch Paul. "Fan....jag....med....huuuuuuuuuuuua" stånkar Paul till svar. "Ey fasiken grabbar. Lägg på ett kål, ni har lamporna!" gastar Kjell samtidigt som han lägger in en extra växel.
Efter en hel dels stånkande och stönande närmar sig de tre grabbarna. Jakob och Paul håller på att kollapsa samtidigt som Kjell glatt sträcker upp sina händer i en seger gest till gruppens förvåning
"Kjell ni är här vad glad jag blir", säger Josefin.
"Vem är du?" frågar Kjell damen som Folke tror är hans döda mor
"Det är ju jag Kjelleponken!" svarar damen glatt med en hesig röst
Paul lyser med pannlampan på damens ansikte och dom kan se att damen är. "Katrin är det du?" Frågar Paul med tvekan i rösten.
Damen skrattar lite och säger:
"Ah, ni grabbar...ni är för roliga. Vad du ser konstig ut, har du sett ett spöka eller?" hon vänder sig mot Folke. Ann louisa står lutad mot väggen "Åh jag orkar snart inte mer..." mumlar hon
Ann Louisa seglar ihop framför allas fötter. Paul som har sin lampa riktad mot kvinnan vänder snabbt huvudet mot Ann Louisa och ser blod sippra ut ur hennes mun.
"Ni har skrämt livet ur henne!" Den unga tjejen slänger sig ner bredvid Ann Louisa och börjar skaka om henne
Ann louisa ser upp på de tre männen, "Vad vill ni mig"? viskar hon
"Inget alls...vi är här för att hitta nästa ledtråd. Josefin sprang i förväg"
"Hur ska vi kunna hitta något i det här mörkret," säger Kjell.
Paul slog mot sitt huvud "med hjälp av denna". "Mår du bra?" han kikar på Ann Louisa
"Jag mår illa vi måste ut härifrån", piper Ann Louisa.
"Vi måste dock hitta nästa ledtråd. Om någon kan ta med dig ut kan vi andra leta vidare" föreslår den unga killen
"Det låter som en plan. Vem tar med tanten ut?" frågar Jakob
"Jag tar hand om henne", säger Paul.
"neeej..du har pannlampan. " säger Jakob snabbt. "ni kanske?" frågar han den unga killen och tjejen
Josefin har samtidigt hunnit längre in i grottan
Den unga tjejen tar på sig ansvaret att följa Ann Louisa ut samtidigt som de andra börjar gå allt djupare in i grottan. Kjell säger plötsligt;
"Katrin Zytiomerska... det e ju för fan du!"
Ja och den givna frågan, säger Katrin. Vad gör jag här?
"Jag är här för att Josse bad mig. Med andra ord, att det är tjejerna mot killarna i jakten på nästa ledtrådar. Tänk Robinsson eller så" malde Katrin vidare
"Så...ni två tror att ni kan vinna över oss?!" Paul skrattar högt. Folke tittar på sina medmänniskor och frågar försiktigt "Vilket lag är vi med då. Jag & Grabben"
"Jaha det är som Robinsson fast i en grotta", säger Kjell.
Svetten rann ner för hans panna, dom bildade små pärlor som blänkte i solen. Han kände hjärtat bulta hårdare än någonsin
Paniken kom sköljande
Precis utanför grottan såg han en äldre dam bli ledd av en ung tjej. Han tittade på dem och smög sedan in i grottan
Inne i grottan var tjejerna någon meter framför grabbarna. De försökte nyttja Pauls pannlampa men han rörde uvudet så mkt att det var nästan omöjligt för dem att se vart de gick.
"Sluta röra på huvudet paul! Vad sysslar du med?" Sa den unga killen. Men paul hörde inte, han lyssnade på skandalen på sin mp3 spelare. Han var så inne i musiken
Plötsligt hörs ett dovt ljud inne från grottan. "Vad var det?" säger tjejerna unisont och tittar på varandra. "Grabbar hörde ni?"
Helt plötsligt så slocknar pannlampan
"Grabbar hallå", viskar Josefin
"Vi är här" svarar Jakob. "Vad är det där" Paul ser ett vitt kuvert som är fastklistrat på ena väggen. Han går fram och tar tag i det, med hjälp av ett litet hål i grottan läser han högt;
Ni är nära målet titta uppåt
Han fortsatte; " Det ni tror händer nu har redan hänt..." Det sved till i hans ögon och i samma veva tappade han kuvertet.
Gruppen tittade sig omkring, upp i taket och såg ett rep. "Att dra eller klättra i, det är frågan" sa Jjakob glatt och högg tag i repet
"Jakob vänta", säger Paul. "Vi vet inte vad..."
'Det är värt risken!' ropar Jakob tillbaka. 'Fegar ni ur eller?' "'Nej inte jag!' ropar Katrin och ställer sig beredd på att klättra efter Jakob.
"Kan du inte klättra lite långsammare Jakob?' utbrast Kjell i irriterad ton. "Vi vill väl komma ut ur den här grottan någon gång?"
"Upp med hakan Kjell", skrattar Jakob
"Jakob vänta," säger Paul. "Vi vet inte vad..."
Nu hade Jakob klättrat upp till toppen och Katrin klättrade snabbt efter. De andra väntade spänt på ett besked om vad som fanns där uppe
"Ni måste upp. Schyst place här uppe," säger Katrin.
Josefin hör en röst som viskar
"Varför viskar du Paul?" viskar hon tillbaka
"Va?! Jag har inte sagt något", säger Paul förvirrat
"Tyst det kommer någon", säger Kjell
Tillsammans hjälper de varandra upp för repet och strax efter ser de en skugga i hålet de klättrat igenom
"Titta där!" Utbrast Kjell
"Kjell skrik inte!" Väser Katrin
"Aj aj jag tror jag trillar ner!" Ropar Josefin.
Katrin sträckte ut sin hand och fångade upp Josefin just som hon ramlade. Med hjälp av Paul fick Katrin ett bättre tag och kunde dra upp henns, samtidigt såg de skuggan igen
"Vad är det där?" viskar Folke med hjärtat i halsen
Paul ger tecken att alla ska vara tysta.
De ser hur skuggan stannar till precis under öppningen. Jakob börjar snabbt dra upp repet och i samma stund som han börjar dra ser de hur skuggan hoppar efter repet "shit!" Jakob drar för allt han är värd och lite till
"Titta en liten öppning," säger Kjell. "Vi kan krypa igenom den"
"Det gör vi " viskr Katrin glatt "tror du att du pallar det gubbe?" hon tittar på Folke med ett leende
Folke fnyser och börjar krypa in i öppningen med Jakob snabbt efter
Halvvägs igenom krypinnet hittar Jakob en lapp
"Kryp först, läs sen" fräser Paul som börjar bli nervös i det trånga utrymmet. "Jag tror bestämt vi är på väg ut i enskog" hörs Folkes säga
"Skönt från grotta till skog skön omväxling", säger Katrin.
"Ja men kom igen nu dö...öka lite" muttrar Josefin. De alla tittar nyfiket på Jakob och kuvertet
"Bra jobbat målet väntar på er", läser han
"Risifrutti" skrattar Kjell "vem av er dönickar kommer fuska då?" fortsätter han fnittrandes
Folke suckar högljutt "vart ska vi? det måste stå något mer"
"Ut hoppas jag så vi kan se ljuset", suckar Katrin.
"Katrin..vi är ute i skogen. Det är mörkt för att det är natt" säger Jakob. "Nu är frågan, vilket håll ska vi åt...?"
"Vi kan gå fram, höger och vänster. Åt vilket håll som helst förutom bakåt....vem eller vad nu än den där skuggan hör till är kvar där nere" säger Kjell upprört
Det prasslar till i buskarna
"Vad var det?" Piper Kjell.
Gruppen hoppar till av ljudet av Kjells gälla röst "sluta, du skrämmer ju livet ur oss" ryter Folke ifrån. I samma stund ser de en hand stick aupp ur hålet de kom ifrån
"Vi kanske ska följa dom där", säger Paul och pekar mot himlen
"Följa vadå?" undrar Katrin. Samtidigt kommer en andra arm upp ur hålet. "Kan vi inte bara sticka?!" ropar Josefin när hon upptäcker armarna som trevar efter ett grepp
"Det vore nog klokt!" Ropar Kjell och rusar iväg
"De där som lyser. Ser ni inte?" säger Paul samtidigt som Josefin skriker till. En hand har tagit tag i Josefins ben
"Stå inte där och stirra Paul!" Skriker Katrin. "Hjälp till".
Josefin splattrade med sitt ben samtdigt som Paul och Katrin försökte slita henne lös. Kjell, Jakob & den unga killen hade börjat springa, men stod nu i val och kval om de skulle hjälpa sin vän. De nöjde sig med att ducka under en buske och titta på.
Handen vinner dragkampen. Och skrikandes försvinner Josefin ner i hålet
"Ta det lungt Josefin!" Ropar Kjell. "Redaktörn kommer och räddar er". Kjell hoppar ut ur sin buske och springer mot hålet
Jakob och den unga grabben stirrar på Kjell. Katrin & Paul hoppar åt sidan när Kjell kommer farandes och skuttar rätt ner i hålet. Snart hörs Josefin "Kjell din tokiga fan, kolla vem som är här!"
Kvar utanför öppningen står de fyra personerna och vet inte vad de ska göra "allt bra?" ropar Paul ner i hålet
"jaa....men...det är bara jag och Josefin här..." svarar Kjell "Det sitter ett kuvert på min stilettklack" ropar Josefin
"Vad står det i det då?! "Ropar Jakob. Katrin slänger ner repet och börjar klättra ner, "kom igen nu" uppmanar hon sina vänner."
"Ska vi verkligen gå ner igen", säger Paul
"JA" svarar Folke barskt och knuffar ner honom.
När alla är nere i grottan igen tar Josefin loss kuvertet från klacken och börjar läsa upp det;
"En för alla, alla för en. Ni saknar två."
"Vad kan det betyda", säger Paul.
"Att vi tappat två...typ Ann Louisa och tjejen" svarar Folke
"Ja vad väntar vi på rör på benen", säger Katrin bestämt
"Men Josefin, vem var skuggan? du måste ju ha sett något?" undrar Paul. Samtidigt börjar den tappra gruppen röra sig mot det håll de först kom in i grottan
Plötsligt kan dom höra Ann Louisa skrika;
"Oooh. Det där lät som Ann Louisa, vart är hon och tjejen egentligen?" sa Jakob efter ett tags betänketid.
"Kom igen kamrater!" Säger Katrin. "Vi måste hjälpa vår vän"
Gruppen började gå mot öppningen till grottan och hörde den unga tjejen ropa "Hörrni, vad håller ni på med?"
"Den som det visste" muttrade Folke till svar
Plötsligt känner Paul att det luktar bränt
Han sniffar odiskret i luften och frågar "Känner ni det där? det luktar brand"
"mmm....det luktar bra....gör en lite hungrig" ler Kjell och klappar sig på magen
"Det här är ingen picknick Kjell", säger Paul." Fattar ni inte det brinner någonstans".
"Med andra ord borde vi öka..." säger Josefin och börjar jogga. De andra hakar snabbt på henne och återigen börjar Jakob & Paul pusta och stöna. "Jävla boot camp!" svär Paul mellan pustningarna
När de ser grottans öppning mot världen igen saktar de alla ner. Den unga killen kliar sig i huvudet och frågar "Vad gör vi när vi kommer ur denna helveteshåla då?"
"Då går vi till tågstationen och drar" säger Jakob
"Jag vill bara till Japan och koppla av", säger Paul med trött röst.
"jaja" suckar Jakob. "Kom igen nu, vi är nästan ute" kommenderar Josefin. Samtidigt syns en skugga i öppningen
"va faa...." Den unga killen stannar till mitt i ett steg
"Vadå grabben vad är det", säger Jakob
"Jag tror jag vet var lukten kommer ifrån..." svarar killen eftertänksamt
"Vi har ju sett en skugga. För att kunna ha en skugga måste det finnas en ljuskälla. För att ha ljus i en grotta bör det finnas en eldfackla eller dylikt. Tror ju knappast det är el här" fortsätter killen sin tanke. "ooooch..?" Katrin lyfter ögonbrynet
"Intressant", säger Josefin ironiskt. "Kan vi inte bara dra härifrån"
"Jo det kan, och bör vi. Tänkte bara upplysa er om mina tankar" muttrar killen. Paul och Jakob har börjat gå igen och vänder sig om för att se om de andra hänger med.
"Jag fattar inte" säger Katrin uppgivet. "Tycker du att något här är logiskt?" svarar Paul
Katrin suckar och traskar vidare med gruppen. De kommer ur grottan och finner Ann Louisa och den unga tjejen sittandes på en bänk
"Där är ni ju", säger Folke och pustar ut
Gruppen slår sig ner vid damerna och berättar om sina upplevelser. "Men herregud. Jag tycker vi tar oss till tågstationen och åker hem..." säger Ann Louisa bestämt
De har tur med tiden, första morgontåget går redan kl. 04.00, vilket ger gruppen drygt 20 min till avgång. De slår sig alla ner för en kopp kaffe. "Nu har vi umgåtts i snart ett dygn...jag vet fortfarande inte vad ni heter" säger Folke till den unga tjejen och killen
De två unga tittar på varandra och ler. " kom nu, tåget är här" säger tjejen och ställer sig upp. "Det är över", säger Josefin och drar en suck av lättnad.
På tåget slår de sig ner. "Fan, vi kommer knappt hinna hem innan vi börjar jobba igen" suckar Jakob
"Herregud,vilken dag" pustar Katrin "Ja herregud, skoja inte" svarar Kjell. Josefin tar av sig sina skor och konstaterar att de tycks ha överlevt grottan och skogspromenaden. "Tack GUD!!" ropar hon till av förtjusning.
Tåget rullar in på stationen och de nya vännerna kliver av. "Kjell och Josefin", säger Paul." Om ni är kära och trivs ihop är jag glad för er skull." Ann Louisa fattar Folkes arm "Vi borde uppsöka en läkare"
En efter en hoppar de in i taxis. "Era namn?!" Ropar Jakob till de två unga. Till svar får han två leenden och händer som vinkar adjö. "Fan också" muttrar han när taxin börjar rulla
"Åh hem ljuva hem", säger Josefin när hon kliver in i sin lägenhet.
Det ni tror händer nu har redan hänt... "Undrar vad som menades med det?" mumlar hon samtidigt som hon ställer väckarklockan
Måndag morgon 07:03 alla var på plats i studion förutom Josefin som stressade som vanligt till jobbet.
När hon kommer dit märker hon att där fanns inte en levande själ. Avtryck av en blodig handflata syntes på studiobordet. En dörr slog igen samtidigt som Josefins telefon ringde. Hon tryckte på telefonen och sa: "Det är fixat nu."
***SMS-BOKEN ÄR STÄNGD. TRE VILL TACKA ALLA SOM VARIT MED OCH BIDRAGIT. HÅLL UTKIK I BOKHYLLORNA EFTER SVERIGES FÖRSTA SMS ROMAN. - EN BOK AV FOLKET, FÖR FOLKET***